Tre år tidigare va jag ute och spelade drama vid svandammen, fick en glasflaska kastad mot oss, och undvet alla fulla människor, vilket inte va så lätt.
I år gick jag och några flickor runt i gula skinande västar för att sprida lugn och nykterhet över stadens gator och torg (efter 11 när det blev mer stökigt gick vi med det trygga beskyddet av en stor, stark karl).
Hela kvällen började (efter bön och samling på LO) med promenerande på stan. Vi hade gula fina skinande västar så att folk och polis skulle veta att vi va där för att hjälpa (typ, eller?). Visade vägen till järnvägsstationen, försökte visa vägen till olika nationer – misslyckades totalt alla gånger, hjälpte en stackare som blev fälld av en cykel (när en folkmassa samlades runt killen som låg på marken och vi som stod och hjälpte honom fick jag säga, på svenska visserligen, men eftersom det låter bättre på engelska skriver jag det här: ”move along people, nothing to see here”. Och det fungerade!) Efter att ha återhämtat sig en litet stund kom killen upp på fötter igen och kunde fortsätta vart han än nu skulle.
Det kändes som om alla visste om att gul väst = kristna, vilket va ganska kul. De flesta va trevliga (åtminstonde innan 12 tiden då fullheten gick från trevlig till otrevlig) .
Vi fick också hjälpa en 16årig tjej som inte va sådär stupfull, men fullständigt hysterisk. Efter att ha suttit på marken utanför en bank med henne och försökt pratat med henne, insåg vi att vi inte skulle klara av det så Röda Korset människor kom och hjälpte oss få dit socialjouren så att de kunde hjälpa henne. Stackars tjej! Jag hoppas verkligen att hon mår bättre nu!
Efter 11 blev det för stökigt för att vi vågade gå runt utan nån kille så vi gick till slottsbacken, som va fullständigt tom på folk, förutom på folk i gula västar, för där hade vi ett tält. Väl där så blev vi ombedda att vakta tältet o ha hand om kaffeutdelning i en timma tills nästa team skulle komma. Visst det kunde vi väll. Kvällens stora misstag. Det va suuperkallt att stå där, och jag upptäckte att om jag stod stilla fick jag ont i ena benet, så för att värma upp oss roade vi oss med att springa ett varv runt tältet. Vi va en stor grupp (8 st?) tjejer där och vi kom på att va roligt det skulle vara att sjunga. Så, vi börjar sjunga ”Great is He”, vilket gick ganska bra tills vi skulle lägga till ”salvation and glory” delen. En timma senare (!) (vi va inte så glada) kom teamet som avlöste oss och strax därefter kom Robin som lovat ”vakta” oss.
Med 9 hungriga tjejer på halsen lovade han att fixa mat. Det fanns nämligen ett ställa nära kvarnen dit frivilligarbetare kunde gå o äta under natten. Så han drog med 9 sjungande, skuttande, pladdrande tjejer ända dit bort bara för att upptäcka att matstället stängde vid 12, och nu va klockan 1. Några av tjejerna bestämde sig att åka hem. Resten av oss gick tillbaka in till stan för att låna en toalett på McDonalds. Vi fortsatte sjunga GIS, och fick Robin att sjunga ”salvation and glory”, han hade inget val, men han fick inte sjunga så mkt, dock.
Resten av kvällen förflöt bra, tog hand om nån stupfull kille som sa ”tydligen är jag i Uppsala”, lyckades göra oss av med en jobbig kille i toakön på McDonalds, värvade 1 till kille till vårat lilla gäng, vandrade runt, visade vägen till närmaste hotel.
När vi vandrade runt och letade efter ”drunk, halfawake and not awake people” pratade vi väldigt mycket, väldigt väldigt mycket. Jag pratade lite med den ”nyvärvade” killen (english) och fick höra ”how come you are so good at English?”. Det måste vara bland det snällaste man kan höra från en native english speaking person!
Vid 3 insåg vi att det va nog dags att dra oss hemåt, så vi packade in oss i min bil, skjutade hem alla och kom själv hem halv 5. Hoppade in i sängen, fascinerades över hur kall jag va, klädde på mig lite mer och somna tillslut. Vaknade sen kl 2 på förmiddan.
= En mycket lyckad valborg!
