
Strappy Maxi Lenght Dress

Mixed print dress

Paisley Dress
Jag säger bara det. Nån dag SKA jag in till huvudstaden, gå raka vägen till Topshop och shoppa så att det står härliga till!

Strappy Maxi Lenght Dress

Mixed print dress

Paisley Dress
Jag säger bara det. Nån dag SKA jag in till huvudstaden, gå raka vägen till Topshop och shoppa så att det står härliga till!
Kategorier: Uncategorized
(Pga en påminnelse från Annika att jag inte skrivit på en månad (vilket hon inte heller gjort) så ägnade jag en hel dag åt att fundera något vettigt att skriva om. Jag kom inte på något men istället så insåg jag något annat.)
Jag antar att det är dags att erkänna. Om det nu egentligen är något att erkänna. Låt oss börja från början.
För ungefär tre och ett halvt år sen började jag dricka kaffe. Det började på allvar med en latte jag köpte på en youth konferens som skulle hjälpa mig att hålla mig vaken resten av kvällen. Det hjälpte och jag var hooked.
Jag började dricka 5kr kaffe i skolan, och många gånger så fick jag låna dessa 5kr av Nina (tack för lånen!). Det var aldrig så att jag blev beroende. Visst jag kunde få mina cravings då och då, men vem får inte det? Cravings efter kaffe fick jag redan innan jag tyckte om kaffe så det va inget nytt.
Gymnasiet slutade och så började bibelskolan. Det är här jag blivit fast. Från att ha druckit kaffe på rasten nån gång i veckan blev det mer och mer. Dels skyller jag faktiskt på att jag tolkade och fick leksakspengar att spendera – vilket gjordes på kaffe.
När jag fyllde 19 fick jag presenter i kaffets tecken (tack så jätte mycket för dom! jag älskar dom och använder kaffepressen nästan varje dag).
När jag börjat dricka LO kaffe nästan varje dag och lessnat på den där trä smaken jag alltid lyckas få på kaffet så fick jag en dag nog. Jag köpte mig en termos och nu kunde jag varje dag ta med mig kaffe att dricka på rasten utan att betala för det! Och oj så gott det var!
Under hela min kaffedrickar karriär så har jag alltid tänkt att jag ska minsan inte bli kaffeberoende. Jag tänker inte bli en av dem som pga för lite kaffe sitter med huvudvärk, illamående eller dyl. Men o så fel jag har haft.
Idag skulle jag för en gångs skull gå på ungdomsmötet. Jag kom dit i tid men precis i början av mötet så kom det. Huvudvärken, halsontet (men just det tror jag är pga av att jag har ansträngt halsen extra mkt dessa två veckor när jag fått tolka extra mkt) och senare även magontet som sitter kvar än. Efter mötet åkte jag hem och sitter nu i halvmörkret i mitt lilla gråa rum och gissar starkt att detta har att göra med att jag inte har druckit något kaffe idag. Jag brukar alltid få mitt fredagsfix vid 3, en cappucino, men inte idag. Så här sitter jag, kaffeberoende, och funderar på om jag ska ta mig igenom en avgiftningsperiod. Inte dricka kaffe på en vecka eller något. Det kommer visserligen bara att hålla tills på onsdag, för då ska jag ha min hugolatte. Och hur ska jag orka med dagarna på bsk utan kaffe??? Nu sitter jag på fjärde raden så jag kan inte direkt sitta och sova under lektionerna – vilket är risken utan kaffe.
Kaffe.
Men men, som Christian Åkerhielm brukar säga (har sagt en gång): cappucino uppfans av en munk, och kaffebönor togs typ hit av munkar. Så hur farligt kan kaffe egentligen vara???
Kategorier: Kaffe