Tre gånger på ett år

Jag har gjort det igen. Hittat en ny lägenhet, eller rättare sagt ett rum i en studentkorridor! Den 1a december tar jag över rummet och så har jag en månad på mig att flytta in! Jag är så glad att jag skulle kunna hoppa upp och ner och skrika av glädje men avstår för jag vill inte störa grannarna mer idag. Har redan damsugit och eftersom dammsugarn låter som ett döende djur och det är så oerhört lyhört i detta hus lider jag redan med dom. Kort sagt, de kommer inte sakna mig, min TV, mina filmer och min musik.

Men tillbaka till mitt nya blivande hem. Det är litet. Väldigt litet. Min del består av en liten hall, ett lagom stort badrum och ett rum där det inte får plats mkt mer än en säng, ett skrivbord och jag hoppas en bokhylla. Vad ska jag ta mig till om det inte finns någon bokhylla? Det finns not inte nån direkt plats för en. Ska jag stapla böckerna på golvet? Stackars böcker.

Jag har en känsla av att många av mina saker (fast jag har faktiskt inte sååå mkt saker) kommer förvaras under sängen.

Jag längtar så sjukt mycket! Ganska konstigt egentligen. Detta blir tredje gången på ett år jag flyttar. När jag är 20 kommer jag att ha bott på 11 ställen. Har själv hittat (stolt!) två lägenheter på fyra månader. Det kanske inte är en bedrift egentligen men eftersom det är smärre bostadsbrist i denna stad så är jag rätt nöjd ändå.

Varför flytta till en korridor kanske du undrar? Jo, du förstår, det blir ganska ensamt att bo ensam. Inga roliga grannar. Det va roligt i början och jag njöt ganska mkt, men först va det på sommaren och tiden jag va här va de enda gångerna jag kunde riktigt slappna av så då va det skönt att vara ensam. Vet inte riktigt när jag började känna mig ensam här, kom på att det va det jag kände förra veckan. Men nu ska det bli ändrig på det! För jag har inte berättat den bästa delen av mitt nya hem än: Min korridor ligger i samma hus som Sannas korridor! Sannas korridor är jättetrevlig. Jag har träffat alla som bor där och den är super social. Så om jag känner mig ensam och om mina korridorskompisar inte är så trevliga kan jag alltid gå dit.

Kontraktet kommer på posten på fredag! Jippee! (Tro nu inte att jag inte har trivts här det har jag, väldigt bra).

V for Vendetta

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett denna underbara film! Och ikväll är inte den sista.

Bilder från förra helgen

 Er som jag träffa förra helgen: jätte roligt att träffa er!

En underbar konsert!

Döda trädet

Nån som har nån ide vad detta är?

Stearinljus

Sitter i mitt kök och försöker att inte börja sjunga ”När vi tänder ett ljus i advent”. Det är faktiskt inte så lätt som man kan tro. Det är värsta vintermorgonstämningen här just nu med strearinljus, det va visserligen lite mer stämmning medans det fortfarande va mörkt ute, men helt borta är stämningen inte.

Om några timmar ska jag träffa Sanna och Elinor för att prata om chapter 9 på ett kondotori nere på stan där jag planerar att intaga en latte.

Jag älskar fredagar!

Don’t Panic

Idag åkte jag till IKEA för att köpa ljus, blommor och ett durkslag. Det blev ganska mkt saker så jag packade ner allt i två pappkassar, gick ut till cykeln som stod där i regnet och såg ledsen ut. Hängde upp kassarna på styret och åkte hemåt.

Något jag borde ha tänkt på när jag susade fram genom regnet va att vatten har en tendens att upplösa papper. Så när jag åkte längs Rocksjön så PANG åkte kasse nr 1 i marken. Ok tänkte jag, det här går att ordna, så jag häde så mkt jag kunde i min blåa väska, spände fast resterna på pakethållarn och hade resten i handen och började gå.

Jag fick stanna några gånger för att packa om för saker drösa i backen, men det gick. Ända tills jag kommit förbi ICA Maxi och hade ca 2 km kvar hem så gick allt åt skogen. Båda påsarna va bara två kladdiga pappersmassor, alla mina inhandlade saker låg på cykelvägen, regnet öste ner, jag va dyblöt (men frös ej). Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Funderade allvarligt på att sätta mig ner och bara gråta, vilket jag kanske redan gjorde-ansiktet va så blött av regnet att jag vet inte. Men jag insåg att det inte skulle lösa något, så på något sätt lyckades jag ta mig till en affär som ligger kanske några hundra meter därifrån (det ska tilläggas att flera cyklister och fotgängare gick förbi utan att göra något – vart är världen på väg!?!) och tiggde till mig plastpåsar så att jag kunde frakta hem mina saker lite enklare.

Så en knapp timma efter att jag åkt från IKEA va jag hemma, dyblöt men med alla mina saker (inget gick sönder!) och nu sitter jag här i min soffa beundrandes mina ljus och blommor och dricker Russian Earl Grey och lyssnar på Coldplays ”Dont Panic”.

Bones, sinking like stones,
All that we fought for,
And homes, places we’ve grown,
All of us are done for.

And we live in a beautiful world,
Yeah we do, yeah we do,
We live in a beautiful world.

 

Oh, all that I know,
There’s nothing here to run from,
Cause, yeah, everybody here’s got somebody to lean on.

Sömn är överskattat

Varför sova när man kan titta på Weeds?

Är man trött kan man ju alltid dricka kaffe!

Idol!

Å va bra dom är asså!

Purple Rain som Sam sjöng va ju så gripande grymt bra!

Och nu sjunger Andreas Break Free.

I’m lost for words.

Detta år kan det gå hur som helst.

Hillsong

Jag ska på Hillsong United konseren i Västerås på onsdag! Jag upptäckte igårkväll att jag kan ju faktiskt åka, så det gör jag!

Sen i helgen åker jag antagligen, förhoppningsvis till Uppsala, eller Stockholm. We’ll see.

To be continued…

Radiopratare

Åh va bra det gick! Tyvärr fungerade inte webbsändningen så vi sände helt enkelt bara på närradion.

Strax innan 7 kom jag till HLK och träffade Sanna och Elinor. Vi alla va hyper nervösa och det kändes som om hjärtat dunkade så mycket att det snart skulle vara utanför kroppen. Låtarna fungerade och plötsligt va vi inne i studion och väntade på att låten skulle ta slut.

Och så hände det! De sista tonerna försvann, våra mickar sattes på och poff så va vi i sändning. I skräcken tog jag ordet, presenterade oss, pratade om studietekniks föreläsningen som va precis innan, om den kommande låten, satte igång låten. Under den första låten (Herrarna i sandlådan) visade Jonatan(?), ordförande i Radio K, mig hur tekniken fungerade och hur jag bytte låtar och skötte volymen. Så helt plötsligt stod jag där, skötte tekniken, berättade om de senaste nyhetshändelserna, som att vi har fått en ny handelsminister, vad hon nu heter, om tsunamis, Oscarsgalan och så va det dags för låt nr 2 (Unhappy Birthday) och prata lite kort om att våld är ett tecken på stark kärlek, typ.

Sen är det hela i ett litet blur, vi pratade, svammlade lite grann, höll låda hela tiden, pratade om kaffe, Takida, tysk karnival musik etc.

Det va helt underbart! Å vad jag längtar tills vi får sända i två hela timmar helt själva! Även fast en kvart va en ganska bra början.

Jag är helt salig av lycka just nu. Lyckas inte skriva något vettigt så nu säger jag tack för i dag, och slut för idag. Nu slummrar vi alla så sött. Guds änglar de vakar i mörkret hos dig för därom befallning de fått. Godnatt, sov gott. Godnaaaatt sov gott!

Nerver

Jag är så gripande nervös! Helt otroligt! Borde plugga lite till (har varit jätte duktig idag!) men jag vet inte om jag kan koncentrera mig tillräckligt för att skriva anteckningar om national saving and its components etc. Hjärtat dunkar jätte fort och tankarna flyger överallt – precis som det brukar vara när jag ska tala inför folk. Men nu borde det ju vara tryggare, det är bara jag två kompisar i en studio, spela musik, prata om musiken, prata om lite annat. Typ. Inte många som lyssnar. Det här kommer att gå bra!